När relining går fel: vad som hände innan felet syntes
Det första tecknet brukar vara ett larm från fastighetsägaren, kanske tre veckor efter att reliningarbetet anmäldes färdigt. Ibland är det en fuktstrimma vid golvlisten, andra gånger ett svagt lukt från källargolvet. I värsta fall är det en full läcka i det rör som skulle ha varit åtgärdat.
Orsaken till misslyckandet syns aldrig i slutet av processen. Den ligger någonstans i kedjan av beslut och åtgärder som inleddes veckor eller månader tidigare, när ingen trodde att något skulle kunna gå fel.
Kartläggningen som aldrig gjordes ordentligt
Många av de reliningprojekt som misslyckas börjar med en förhastad eller ofullständig inspektion. Ett rör som verkar helt från ovan kan ha dolda skavsår, sneda fogar eller rotinträngning som kameran inte fångade upp vid första passerandet.
I äldre fastigheter i Stockholm och Uppsala är rörsystemen ofta sammanflätade över flera våningsplan. Ett stamavsnitt kan ha kopplingar till ledningar som inte syns i ritningarna från 1960-talet. Om den som utför inspektionen inte gör en fullständig kartläggning kan själva reliningröret stöta emot en oväntad förgrening eller en tidigare lagning som skjuter ut i rörets inre.
En annan klassisk situation är att inspektionen sker i torrt väder, när grundvattnet står lågt och eventuella läckage utifrån inte syns. När höstregnet sedan kommer kan röret visa sig vara skadat på fler ställen än vad som dokumenterades.
Rengöringen som slutade för tidigt
Innan ett rör kan relineas måste ytan vara helt fri från fett, kalk, rostflagor och biofilm. Ett centimetertjockt lager av gamla avlagringar kan dölja en spricka som sedan orsakar adhesionsproblem när hartsstruket läggs på.
Många fel uppstår när rengöringen bedöms vara klar utan att röret kontrollerats med samma noggrannhet som inspektionen. En kamera kan visa att ytan ser ren ut, men täta kanaler och rörböjar kräver ofta manuell kontroll eller upprepade spolningar för att verkligen bli rena.
I Uppsala finns äldre keramiska rör där fogmassan har börjat falla sönder. Där behöver rengöringen vara både kraftfull och varsam, för att ta bort lös massa utan att vidga sprickorna. Det kräver erfarenhet och tillgång till rätt typ av högtrycksutrustning.
Materialval som inte passar rörets förväntade belastning
Relining kan utföras med flera olika harts- och fibertyper. Vissa är anpassade för höga temperaturer, andra för kemisk beständighet eller för tryckförändringar. Ett vanligt misstag är att välja standard epoxiharts till ett rör som kommer att utsättas för regelbundna temperaturtoppar, till exempel i en fastighet med kommersiellt kök eller tvättstuga.
Några rör har inte tillräckligt med plats för en full tjocklek. Då kan man frestas att använda en tunnare duk för att få hela sektionen täckt. Men om röret saknar bärighet och kommer att böja sig vid belastning kan den tunna reliningduken spricka.
Härdningen som avbröts eller forcerades
När reliningduken väl är på plats i röret ska hartset härda. Det kan ske med ånga, varmt vatten, UV-ljus eller i vissa fall lufthärdning. Varje metod har en specifik tid och temperatur som måste följas.
Felen uppstår när härdningen avbryts för tidigt, antingen på grund av tidsbrist eller för att temperaturen inte hålls konstant. Hartset kan då verka fast på ytan men vara mjukt inuti. När röret sedan fylls med vatten eller belastas kan reliningskiktet deformeras eller lossna helt.
Andra gånger forceras härdningen genom att höja temperaturen för snabbt. Det kan leda till att duken krymper ojämnt eller att hartset får mikrosprickor. I värsta fall bildas bubblor mellan duk och rörvägg, något som kan ta veckor innan det märks.
Tryckprovning som inte avslöjade det svaga stället
Efter härdning ska röret trycktestas för …

…