Om du som jag växte upp under 80- och 90-talet finns det en ganska stor chans att du vet vad ett FPS (first person shooter) är för något. Det är datorspel som, sett från ”dina egna ögon”, alltså förstahandsperspektiv, använder skjutvapen för att meja dig fram i diverse världar. Det kan vara mot andra mänskliga motståndare, eller som var mer vanligt i FPS-vaggans linda: mot massiva vågor av datorstyrda monster.
Doom och Duke Nukem är de två av de mest populära first-person shootersna från 1990-talet. Doom anses ofta vara själva ”gudfadern” för FPS-spel – det första som satte hela genren på kartan. I Doom spelar du en slags demonjägande legosoldat som, mer eller mindre utan kontext, ska ta sig fram på diverse banor för att mörda helvetets invånare. Spelet använder en blandning av 2D och 3D-grafik, något som var relativt nytt back in the days. Och det hela är definitivt mer spännande än att utföra en badrumsrenovering Solna.
Duke Nukem är ett mer arkadorienterat skjutspel än Doom, och det har också sin alldeles unik charm. Den har mycket mer humor – eller vad sägs om att Duke själv ser ut som en steroidpumpad Dolf Lundgren, och bland annat avrättar en av de utomjordiska bossarna genom att slita av huvudet och… ja, använda denne som toalett. Hela idén i Duke Nukem är att det ska explodera stort, massivt och glammigt. Istället för demoner är det aliens som kommit till jorden och snott planetens brudar; något vår testohjälpte omöjligen kan stå för. Serien har också kritiserats för att vara rätt ”naken”, om vi säger så. Oavsett var du tittar är Duke Nukem mindre realistisk än Doom – och det säger nog en hel del, med tanke på att Doom handlar om helvetet.
Sammanfattningsvis är båda spelen gigantiska klassiker som aldrig kommer att gå ur mode för spelare som är födda på 90-talet eller före. Men om du vill välja ett spel att spela – då skulle jag rekommendera att spela Duke Nukem över Doom. Om du kan få det att funka på en dator med Windows 10, det vill säga. Inte helt lätt. Men det finns något magiskt i att ladda hagelbrakaren, höra doom väsa ”I’m here to kick ass and chew bubblegum – and I’m all out of gum…” i den kalla amerikanska natten. Högt rekommenderat!